Nyheter:

Borås Tidning - Dagens Nyheter

Pk Mahanandia Artikel (DN)

PK in Media (Tisdagen 5 Agusti 1997)
PK Mahanandia växte upp som kastlös i en liten fattig by i den indiska delstaten Orissa. Efter några skoningslösa år i New Delhi började han tjäna sitt levebröd på att teckna turistporträtt. En av dem han porträtterade var den då 20-åriga Boråstjejen Lotta von Schedvin. Nu bor de tillsammans i Sverige, är gifta och har två barn.

Teckningen förändrade hans liv


I första korsningen får PK Mahanandia motorstopp. Han sliter i växeln, säger något om att han inte är van vid bilen, att hans egen är trasig, och rullar hackigt ut ur Borås. Han ägnar passagerarsidan mer uppmärksamhet än vägen. Talar med intensitet om kastväsendet i Indien, berättar om de invandrande arierna som införde det för 2 500 år sedan som ett renodlat vapen för att skaffa sig makt och behålla den: ju ljusare hudfärg desto höger samhällsställning.
PK Mahanandia är mörk. Hans historia är delvis en historia om en "oberörbar ", en dalit (ibland benämnd kastlös), som det mot alla odds gått bra för. Men han har berättat den historien så många gånger. Han släpper ratten och slår ut med händerna och skrattar.
- Det här med min historia är kanske inte det viktigaste. Jag menar, historia är historia. Det måste finnas en balans mellan… past, present and future…

Bilen drar sig mot det andra körfältet. Ett mötande fordon störtar fram. PK Mahanandia manövrerar undan, men vi är på väg mot diket. Mahanandia skrattar.
- Mitt nu är ju detta att jag har blivit kulturambassadör för Orissa. Det har förändrat min tillvaro. Igen.

Han föddes i Orissa 1949. Familjen tillhörde en isolerad folkgrupp, en djungelstam som levde i fattiga småbyar och stod utanför kastsystemet, eller nedanför.
Den indiska delstaten Orissa, belägen invid Bengaliska viken, är till ytan dubbelt så stor som Irland och har 40 miljoner invånare. Berg och tät djungel gjorde länge delstaten otillgänglig, vilket bland annat har inneburit att Orissa har varit relativt förskonat från yttre invasioner och krig. Konstnärer, poeter och hantverkare har i lugn och ro kunnat utveckla sina färdigheter, och den så kallade Orissastilen inom ikatväveri blev stillbildande i Indien redan under 1200-talet. PK Mahanandia ville bli konstnär som sin mor och han upptäcktes av en mecenat och fick stipendium till en skola i New Delhi.
Men pengarna uteblev och tillvaron för en "oberörbar" i huvudstaden visade sig vara skoningslös. PK Mahanandia levde ett kringdrivande, deprimerande liv och gjorde självmordförsök.
Men en dag tecknade han en skiss av en ljushyad kvinna i centrum av ett folkvimmel i närheten av stadens flygplats. Han skänkte skissen till den porträtterade, som var Valentina Teresjkova, den första kvinnligakosmonauten.

Mötet mellan "den primitive vilden" och "kvinnan från rymden" blev så stort nummer i Delhitidningarna och PK Mahanandia fick tillstånd att teckna i närheten av springvattenfontänen, en helig plats och ett turiststråk i centrum av staden. Där tecknade han bland annat Indira Gandhis, men mest tecknade han turistporträtt. Ett föreställde Lotta von Schedvin, en då 20-årig ung Indienfrälst diversearbetare och musikstuderande, som kört bil från hemstaden Borås till Delhi, 800 mil.
Teckningen förlöste förälskelsen och tre veckors intensivt umgänge. Sedan for hon hem. Han blev kvar, men bestämde sig efter något år för att resa till Sverige. Mahanandia har dock varken pengar till flygbiljett eller egen bil, tog cykeln istället. Resan från New Delhi till Borås tog fyra månader. PK Mahanandia och Lotta von Schedvin gifte sig och fick två barn. Nu arbetar Mahanandia som bildlärare. Han tar bilen från Målsryd in till Borås varje dag. Vådliga turer, kan man ana.

På något märkligt sätt har vi tagit oss in på en skogsväg, PK Mahanandia pekar på skogen:
- Lottas anfäder på 1600-talet fick den här marken, skogen och ett adligt namn som tack för att de varskodde drottning Louisa Ulrika om ett kommande uppror. Själv har jag alltid varit ganska revolterande.
Mest gran utanför fönstren, men också bok. Solljuset sipprar ner mellan grenarna. - Andra träd än hemma i Indien, säger PK, men de har ju ändå rötterna i samma jord, eller hur?
Den synen på kulturmöten återkommer han till. Flera gånger.
Han parkerar intill ett stort gult vackert hus. En tyst vind susar i träden. Barnen, Emelie och Carl möter upp. Hustrun förbereder indisk mat. PK Mahanandia visar runt i huset: Vid en vägg samsas en elegant empiremöbel med en handvävd ikatväv föreställande Jagannath, Orissas kultursymbol och universums Gud, enligt källorna. Guden har tre ansikten – ett vitt, ett svart och ett gult – och inge händer eller fötter men desto större ögon.

- Ursprungligen är det där en gud för en naturreligion, men bilden av Jagannath har också blivit en del av den hinduiska kulturen. Precis på samma sätt, kanske, som kulturer i det nya globala samhället inte längre kan betraktas som enhetliga system av idéer och övertygelser. Olika kulturer överlappar varandra. Grundläggande idéer och uppfattningar uppträder ju i flera kulturer, säger PK Mahanandia. I tjugo år har han under den större delen av sin svenska fritid arbetat med olika indiska hjälpprojekt. Ett arbete som fick den indiska regeringen att få upp ögonen för PK Mahanandia och utse honom till ambassadör. Som sådan ska han arbeta för att ge en sammansatt bild av delstaten Orissa och att utveckla handels- och kulturband mellan Sverige och Orissa.
Men PK Mahanandia har också ett annat uppdrag: att utveckla respekt för kulturell mångfald i ett större perspektiv.

I mars nästa år blir den europeiska kulturhuvudstaden Stockholm mötesplats för en stor internationell konferens om kultur, kulturmöten och utveckling.
Konferensen har förberetts av en världskommission ledd av FN:s förre generalsekreterare Javier Pérez de Cuéllar, som skrivit en rapport: "Our Creative Diversity".
Raporten innehåller tankar och idéer som enligt PK Mahanandia kan berika den svenska och kulturella debatten.

- Grundprincipen måste vara att odla respekt för alla kulturer som tolererar andra. Men respekt är mer än tolerans, går djupare och kräver mer eftersom det förutsätter en positiv inställning till andra människor och deras kulturer.

Han citerar Mahatma Gandhi: "Jag vill inte få en mur uppför runt mitt hus och alla fönster instängda. All världens kulturer ska blåsa kring mitt hus, men jag vägrar att låta mig blåsas omkull av någon."
Det må vara relevant än idag. Det mångkulturella samhället brottas ju med svårigheter. Många nyhetsnamn på dessa: "etnisk rensning", "rasism", "ghettoisering", "utslagning", "kvotering", "positiv särbehandling". Problemen att hantera en framväxande mångkulturell identitet är ett av det sena seklets stora samhällsdilemman.
- Ska man ta problemen till intäkt för att ge upp visionen eller ska man skärpa kampen? Gandhis ord är stor visdom, inte bara en vacker fras. Jag blir glad när jag upptäcker att "Our Creative Diversity" genomsyras av samma tankar. Men det kanske har att göra med att en av författarna är en indier, till och Med Orissabo, säger Mahanandia.

Han tycker att ordet "kultur" alltför ensidigt fått stå som samlingsbegrepp för konst, poesi och musik. Bättre vore att tala om kultur som grunden för all mänsklig kreativitet.b - Då får man en bild av en del så kallade utvecklade kulturer som fokuserar denna kreativitet till skapandet av vapen och förstörelseteknik. Det är ett val dessa kulturer gör och det måste man var klar över. Men för att framtiden ska bli bättre, rättvisare, för att världens fattiga ska få mat, måste tanken väckas på att rikt kreativiteten på annat.
Han hoppas och tror, säger han, att en ny global kultur kommer att bygga på "en bättre etik, där människor måste hjälpa varandra centralt".
Varifrån kommer denna entusiasm?

- Själv har jag ju drabbats hårt av kastväsendets intolerans. Det är ett mycket grymmare system än många känner till, en extrem form av rasism. Att se en "oberörbar" kvinna tvingas gå med hindukastfolkets bajs på huvudet, att som pojke uppleva hur mina jämnåriga kamrater alltid av föräldrar och lärare fick springa och tvätta så fort de vidrört mig….det är kränkande, ovärdigt.
- Denna behandling har stärkt och övertygat mig om att med rättfärdighet i hjärtat blir en skönhet i karaktären . Med Skönhet i karaktären blir det harmoni i hemmet. Med harmoni i hemmet blir det ordning i landet. Och med ordning i landet blir det fred i världen.